måndag 16 april 2012

Det var inte bättre förr

För mig är nostalgi är ett enda långt slöseri med dyrbar tid. Det står för något mentalt bakåtsträvande, en fåfäng lek med en imaginär tidsmaskin som inte bringar någon lycka – bara vemod och i värsta fall sorg och depression. Det farliga med nostalgin är att den vill få oss att tro på en universallögn:
Det var bättre förr.

Sannerligen: det var inte bättre förr. Väldigt lite – med reservation för viss musik, Svullo och GB-glassen Snack med choklad, kola och marschmallows – var bättre förr.
Därför undrar jag ibland: Varför tycker så många inom hockeyn att det var bättre förr? Jag kan nämligen inte tolka röksignalerna på annat sätt när jag ser mig om i de klubbar jag besöker.
De som tycker att det faktiskt spelades bättre hockey förr är dock försvinnande få, även om de finns; herrarna på sittplats i låt säga Sunnerbohov fluktar exempelvis gärna tillbaka på den tid då Sutarn Andersson och Pirro Alexandersson höll på att föra Troja till elitserien.
Nej, det är inte själva hockeyn jag menar.

Det är andra saker jag tänker på.
Gå till dig själv. Besvara följande: Existerar 56K-modemet i dag? Skrivmaskinen? Plastcykeln? Commodore 64?
Svar: Ja, de existerar, även om du får leta väldigt länge på många auktionssajter för nördar för att lägga plocken på en 64:a.
Nästa fråga: Visst, de existerar – men skulle du verkligen vilja ha en, ens om du fick den gratis?
Svar: Nej (om du inte är en nostalgisk sköldpadda).

Med ovanstående som retorisk bakgrundsinformation tar jag oss vidare till följande företeelse:
Programblad.
P-r-o-g-r-a-m-b-l-a-d.
Varför, i detta långt framskridna PDF-samhälle, ödslar folk i klubbar energi och pengar på att trycka upp feta häften i mångtusental? Skäms ingen för att ta 20 spänn för att kränga samma blad, i match efter match, med samma lokala sponsorloggor som funnits där de senaste 15 åren och där endast mittuppslaget byts ut från match till match? Programblad är lika tidsenligt som 1-3-1-hockeyn.
Frågan är inte om folk köper det. Det gör vissa. Frågan är: är inte publiken värd något bättre?

Vart jag vill komma?
Jo, utnyttja den enkla och moderna teknik som redan finns. Postumhylla Steve Jobs, jordens störste entreprenör någonsin, genom att investera i Iphone- och Androidappar.
Standard borde redan vara en app för varje klubb, med olika valmöjligheter och kostnadsnivåer.
Givetvis en gratisapp, där reklamloggorna bara flyger upp som överraskade fladdermöss och tvingar fram inknappandet av en PREMIUM-app för sju spänn i månaden där du slipper popupreklamen och får tillgång till senaste nytt direkt i mobilen.
Slutligen lockar du givetvis med en GULDKLUBBS-APP. Exklusivare, dyrare – men gör den till ett måste för den ihärdige supportern med exempelvis liverapportering från varje bortamatch. Krydda den med erbjudandekoder, utlottningar av exklusivt sponsorskänkta prylar och souvenirer.
Oavsett vilken app-version man väljer: se till att ingen är sämre än det reguljära programbladet. 

De nostalgiska surgubbarna då, som vill fortsätta att lägga en tjuga för att läsa om högervingen som svarar Läser inte böcker på frågan om senast lästa bok och som lyssnar på Springsteen, gärna äter pasta och tycker att Shawshank Redemption är bästa filmen genom tiderna?
Jo, låt dem köpa sitt blad om de absolut insisterar – fast till dubbla priset, med hänvisning till tryckkostnad och satsning på alternativa kanaler.
Med en skräddarsydd app borde det lätt kunna gå att med ett kontokopplat klick delta i tävlingar av typen ”Halva potten” och på så sätt även minska den krångliga kontanthanteringen.
Lösningen finns redan, det är bara att kontakta skaparna av Hockeyligans eminenta app, som innehåller precis det alla behöver veta inför, under och efter en match. Inga felstavade tränarnamn, inga felaktiga domarpar, inga inaktuella tabeller och inte åtta strykningar och nummerbyten i motståndarlaget.

Kort sagt: Tänk inte på de redan frälsta. Tänk på de som kan bli frälsta. Där funkar programbladet uselt som bibel.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar