Går Karlskrona HK i fällan?

Sent på onsdagskvällen stod det klart. Karlskrona får beviljat medlemskap i exklusiva Hockeyallsvenskan AB. Klubbens enorma ansträngningar under den senaste femårsperioden hade äntligen burit frukt. För motståndarna i Gärdehovs ishall var läget det rakt motsatta: Sundsvall åker ur, och den här gången kan sannolikt ingenting rädda klubben kvar i ligan.

Karlskrona och Sundsvall är två lag vars supportrar haft eller har haft en ansträngd relation till mig, eller åtminstone till det jag skriver. Det är logiskt. Sanningen smärtar nämligen.

Det är på egen risk du i fallet Sundsvall påpekar att klubben är en skam för allsvenskan på grund av de löjligt många korttids- och långtidslån de gjort med elitseriens klubbar enbart på grund av att de egentligen inte har en ekonomi som platsar i allsvenskan. Detta skrev jag om i slutet av september, och det händer fortfarande att det trillar in så kallade hatmejl i min inkorg från ännu upprörda Sundsvallsfans.

Det är också på helt egen risk du brutalt påpekar vilka usla och huvudlösa lagbyggen som skett nere i Karlskrona fram till dess att klubben – mitt under denna pågående säsong – värvat in det som till slut blev tungan på vågen: spelare med omfattande erfarenhet av allsvenskt spel och kvalspel. Den naivitet och det strutsbeteende som länge (och till viss del fortfarande) präglade KHK:s organisation är något inte bara jag utan många andra poängterat.

Att många av klubbens supportrar tycks drivna av ett perverst beteende att dyka upp som forumtroll på diverse hockeysajter (läs: främst hockeysverige.se) och ohämmat framhålla sin klubbs förträfflighet är däremot en naturlig ingrediens hos ett poplag under uppbyggnad. Det är lyckligtvis ett beteende i allt väsentligt minskar med åren.

Hur som helst.

• Stort grattis till Karlskrona – ni är mer än värda platsen i allsvenskan.

• Sorry Sundsvall – but you had it coming.

Vad kommer att hända nu?

Hur kommer en ”superallsvenska” med Djurgården och Karlskrona som nya beståndsdelar att se ut?

Svårt att säga, så klart. Ingen vet.

Vad jag med säkerhet vet och känner till och vågar påstå är följande:

Karlskrona Hockeyklubb kommer att hamna i större problem än vad de räknat med.

Frågan är inte om de drabbas av problem utan hur de hanterar problemen.

Hur jag vet detta?

Enkelt. Alla som studerat föregångarna Halmstad Hammers och Växjö Lakers vet vad som nu väntar nere i örlogsstaden. För precis som det i förstone vilar en magnetisk fascination och fullkomligt sanslös tjusning i en satsning som Karlskronas är det till syvende och sist andra faktorer som dyker upp för att stjälpa hela bygget.

Halmstad Hammers väg från den popcornsheta vaggan till den mindre glamorösa graven studerade jag på håll. Växjö Lakers mytomani och galenskaper fram till våren 2008 hade jag det tveksamma nöjet att granska på spottavstånd.

Mekanismerna i de båda klubbarna var identiska. Trots att läget var allvarligt men inte stabilt vägrade ledningen in i det sista att erkänna hur illa det var. Att en sista gång putsa på sitt fina poplokala rykte tycktes viktigare än att aktivt starta hjärt/lung-räddning.

Hur lex Halmstad och lex Växjö kunde uppstå?

Låt mig ta en enkel bild från mitt eget golfspelande för att illustrera.

Jag började spela golf för snart tio år sedan. Bakom mig hade jag ett liv, kantat av idrott, och en hyfsad bollkänsla i kroppen.

Jag startade på handicap 36.

Mitt mål var 18 och min storslagna fåfänga dröm var att en gång bli singelhandicapare. Till min stora förvåning gick det till en början nästan löjligt enkelt. Jag älskade golf, spelade hur mycket som helst och förutsättningarna – med en massa extraslag på varje runda – gjorde att jag firade stora triumfer i poängprotokollet. Handicapet sjönk som ett mete i Helgasjön och redan efter första sommaren hade jag under 15 i handicap.

Sedan blev det tuffare, men trenden var tydlig: jag fortsatte att kapa slag och slipa ner handicapet ytterligare. Det tog några år och ett antal misslyckade försök, men slutligen skedde det magiska. En majförmiddag 2007 gick jag mitt livs rond, 77 slag hemma på Alvesta GK, och sopade till handicapsiffran så mycket att jag läste 9,8 i golfterminalen när jag tryckte på Enter.

Min lycka var gjord.

Nu hade jag äntligen blivit singelhandicapare.

Det där var 2007.

Nu är det 2012 och snart dags att motvilligt börja svinga lite igen.

Jag står nämligen kvar på mina 9,8 i handicap.

Översatt till hockeyn betyder bilden av mitt patetiska golfspelande följande:

Jag är övertygad om att varje seriös hockeyklubb på division 4-nivå som bestämmer sig för att gå upp några hack i seriesystemen lätt också klarar av att göra det. Så märkvärdig är inte konkurrensen i hockeysverige.

Både Halmstad Hammers, Växjö Lakers och Karlskrona startade i lägsta serien (Lakers första match i seriesammanhang var för övrigt mot just Hammers) och tuffade uppåt ganska snart.

För enkelhetens skull kan vi säga att de startade på handicap 36.

Genom att vara överlägsna och vinna med tvåsiffrigt skapade de en känsla av att vara någonting och ett hopp om att snabbt kunna raketa sig uppåt i hierarkin. Folk i svältfödda hockeystäder lockas av någon outgrundlig anledning av resultatet mer än av serietillhörigheten. På så sätt lyckades man både i Halmstad, Växjö och Karlskrona dra fulla hus trots ett lag som bara råkade vara överkvalificerat för den låga nivå de just då tillhörde.

Sedan rullar det på. Laget fortsätter att sänka handicapet ytterligare. Precis som jag själv är ett bevis på att alla personer med bara något mer än genomsnittlig bollkänsla kan bli singelhandicapare om de bara satsar på det är dessa tre städer ett bevis på att det går att nå allsvenskan trots att den långtgående hockeytraditionen saknas.

Det är sedan resan blir jobbig.

Det är därefter problemen kommer.

Själv tyckte jag paradoxalt nog att golfspelandet blev tråkigare ju bättre jag själv blev. Det kunde gå månader och år mellan sänkningarna för att till sist utveckla sig till ett läge där jag stampade på samma ruta år ut och år in. För att fortsätta att utvecklas måste jag börja träna, träna, träna. Förändra. Underkasta mig ett annat sätt att hantera min golf på. Det var jag inte beredd att göra eftersom jag är ganska bekväm av mig.

Samma sak med hockeyklubbarna.

Både i Halmstad och i Växjö minskade publiksiffrorna den dag deras flaggskepp äntligen seglat hela vägen till den allsvenska stranden.
– Va, vinner dom inte med tvåsiffrigt länge? Äh, då stannar jag hemma, resonerade folk.

Publiken tycktes vägra inse att deras lag inte alltid ligger och slåss i toppen. Och att se ett tidigare framgångsrikt lag som kämpar för sin överlevnad, och dessutom till ett högre biljettpris, fick motgångssupportrarna att lägga sig på soffan och klicka fram resultatet på text-tv, om ens det.

I Växjö löste man problemet kortsiktigt genom svindyra fixstjärnevärvningar (Shjon Podein). I Halmstad förblev problemen olösta trots att det pungades ut med massor av stålar.

I förlängningen använde klubbarna sig av en ekvation som för att gå ut måste ta vägen via kronofogden. Betalningsanmärkningarna hopade sig. Skatteskulder. Leveratörsskulder.

Ingen, vare sig i Halmstad eller Växjö, erkände hur illa det var.

Till slut brakade allt samman i Halmstad, som in i det sista mörkade sanningen. Lipsillar i lokalpressen gav Halmstad kommun skulden för gravsättningen, eftersom kommunen inte ställde upp med 700 000 kronor i lån, vilket påstods skulle ha räddat hela Hammers.

Sanningen upptäcktes först när konkursboet var klart: Hammers gick i graven med fem miljoner kronor i skulder.

Samma sak i Växjö. En sanningskommission fick tillsättas för att bringa ordning ur kaos. Där framgick att Växjö Lakers – trots redovisade plussiffror – gått med cirka 800 000 kronor back per år under perioden 2004-2008. Ingen vet i dag exakt hur stora klubbens skulder var.

Växjö räddades genom en extraordinär insats, där supportrar tog stödlån och den man som en gång startade Växjö Lakers ledde en synnerligen framgångsrik räddningsaktion. Ett bolag gick i graven, ett nytt bildades och Lakers fick elitlicens. Det sägs rentav att flera utpekade tidigare ansvariga tvingades ta banklån för att reparera det de ställt till.

Det har sina sidor att vara popklubb, men här ligger två konkreta case som Karlskona nu helt gratis kan dra lärdom av.

Frågan är: kommer de göra det – eller går de i samma fälla?